insidan -

vi är som en winnerbäck sång, du och jag

← Startsidan |

2011-05-30 |

11:08:15 |

Allmänt |

1 Kommentarer

Det är knappt ett hej som existerar mellan dig och mig, när du går in i rummet. vi växlar knappt några fina ord längre och vi skrattar inte längre som vi brukade.

Det fanns en tid för oss min vän men jag antar att tiden sedan länge är borta. vi är borta, den finaste vänskapen jag någonsin haft är förlorad.

du är förlorad och för det så rinner tårarna ned för mina kinder.

men jag kommer minnas oss så väl, ditt skratt, ditt leende. du kommer förevigt finnas i mig, jag lovar. även om jag är som bortblåst för dig.

vi trodde att vi kunde gå genom eld men elden var för stark för oss båda. vi lyckades inte hålla kvar och blickarna idag sa att det var över.

och hur mycket jag än tycker om dig, hur mycket du än är min bästa vän, hur mycket du än betyder för mig, hur mycket jag än älskar oss, så håller det inte.

och jag ser tillbaka till dendär tiden. du vet. då när vi bytte sms om vad vi åt när vi kom hem, den där tiden då vi var du och jag, den där tiden då tårarna inte rann från mina kinder varje dag. då vi faktiskt var du och jag i skolan. då vi saknade varandra när vi inte setts på ett tag.

för nu, nu saknar jag dig när jag ser dig. för jag inser att vi aldrig mer kommer bli vi, aldrig mer oss.

jag älskar dig för den du är, när vi är två. jag saknar dig för att vi aldrig är eller blir två igen.

Kommentera Inlägget

moa

jag vet inte ens om jag borde skriva här, på sidan som heter privat. men privat kan kanske vara något, som man vill att andra ska se, det är bara det att man är rädd för hur de reagerar? ett mellanstopp mellan egen tanke och ett spritt budskap. ett ställe som man så innerligt vill visa upp, men som är så privat att det skrämmer andra.

oavsett vad jag svamlar om, så skriver du så jävla bra madde. jag hade gärna sett dig skriva om allt som berör dig, för det berör mig. dina ord är som labyrinter, fängslande och lagom snåriga. det är givande. man förstår. man förstår hur du tappert fortsätter gå, trots att bädden av rosor förvandlats till ett inferno av eld. ett inferno som försöker få dig att stanna och gå tillbaka. men du stannar inte. du är modig madeleine, och du har en vänlig själ. glöm aldrig det. glöm aldrig att det är du som väljer dina stigar , och det bästa av allt - när en väg delas i två, finns det alltid en fortsättning på dem båda, som även de kommer fördelas i nya vägar.

2011-06-05 |

23:23:34

Trackback