Detta är orden jag så gärna vill skriva, orden som skriker av sanningen. Fan vad jag saknar dig, min vän. 

 

Jag kan träffa mina vänner, vänskaper som är fina, som får mig att må bra ´, som lyser av färska minnen o vänner som säger att de aldrig ska lämna mig. Men ingen vänskap bultar så av passion som våran, eller av kärlek o glädje. Du kunde få mig att må så jävla bra men också så jävla dåligt - men det är också så jag vet att vi var så jävla äkta. 

För jag har älskat dig så högt att fåglarna sjunger ditt namn men har också hatat dig så mycket att djävulen gjort mig ökand. 

 

Vi har en sång som vi kallar vår egen, vi har kallat varandra för bästa vänner, älskat o hatat, gråtit o skrattat tills tårarna bildat ett hav av salttårar. 

 

Jag skulle kunna skriva en hel roman om dig, om mig, om oss. Om allt som ingen annan vänskap någonsin varit. Om allt som vi skulle kunna bli. 

 

Med dig har jag varit lycklig, glad och sprudlande men jag har också varit hjärtekrossad, arg o förstörd. Men ändå älskar jag dig så jävla hårt.

 

 

 

Tack, för att du är en så jävla bra tjej, för att vår vänskap förmodligen är starkare än vad jag vågat tro och för att vi är så olika men ändå så lika och tack för att jag fick spendera min sista gymnasietid med att lära känna dig.

Du är så jävla bra.

Det finns ändå fina minnen oss emellan även om det inte är något stort så är det ändå fint och det värmer ändå bra när vinterkylan tynger på.

För det kommer ändå alltid vara du som gjorde studentåret till 'the time of my life' och tankarna kommer på något sätt gå till dig när jag tänker på sommaren 2012 och allt från galna utekvällar, raprace och visdomsord över mängder med te. Och att det ändå var hos dig som jag fick testa på studentlivet på riktigt eller att stå o skrika till familjen när de spelade live i din nya hemstad. 

 

O jag saknar dig. O jag ser så fram emot att få sitta i dina föräldrars kök igen och dricka te o bara prata om allt som är så sinnesjukt viktigt och djupt men också om allt som är så oviktigt och ytligt. Att få inta grace med dig igen, att få dansa som aldrig förr på stans dansgolv, som en hyllning till sommaren men också som ett löfte för framtiden. vi kommer må så jäkla bra bara.