älskade, älskade du. Det spelar ju egentligen ingen roll om du är 50 mil bort nu, spelar ju ingen roll om du, om vi skickar långa sms om en saknad som egentligen bara är en plikt mot historien. Så egentligen så spelar det ju ingen roll- inte ens när jag famlar runt i vår stad med röda, hjärtformade höstlov under fötterna och påminns om att det var här vi lärde känna varandra, att det var här som, här på dessa gator som vi gick hand i hand o grät över krossade hjärtan, det var runt denna sjön som jag lärde känna dig på riktigt- det var vid denna sjön som vi sprang in i varandras famn efter min månad på andra sidan jorden, det var i denna tunneln som vi satt, när du lutade huvudet mot mitt o sa att sju veckor var alldeles för lång tid ifrån varandra.

O det var här, här i denna staden, som vi omfamnade livet och längtade efter framtiden, tillsammans. På denna bryggan som vi var två sjuttonåriga tjejer som ville bedra livet o egentligen leva tjugo mil bort.

Ja, det var här, i denna staden som vi blev systrar, här när du en jul sa att jag var din andra halva och du var min bästa vän.

Det var genom denna staden som jag sprang i en blåprickig kjol o en tjock pippitröja genom okänd mark enda hem till dig, bara för att få krama om dig, säga att allt skulle bli bra även om din farmor inte var i livet längre. O det var här, i skolans arbetsrum som du kramade om mig hårt och länge när ändlösa tårar rann för självdestruktivitet och en cancersjuk syster. 

 

Även om vi var systrar, även om vi älskade varandra och även om vartenda del av den här staden är en del av oss, vad spelar det för roll när det bara är minnen av en verklighet som dog för ett tag sen? 

Men älskade du, en bit kommer alltid leva kvar, även om det bara är bryggan där vi satt o drömde om en framtid tillsammans o även om det bara är den där bänken där vi satt och peppade varandra genom tårar av prestationsångest, föräldrar och brustna hjärtan. Även om vi inte längre älskar utan bara tycker om, även om vi bara saknar utan att längta och även om vi bara känner utan att veta så kommer en liten bit alltid finnas kvar av vänskapen som vi, du och jag gav allt.