friendship’s a bitch

jag vet.
vi har mer än ett år kvar av onda blickar, översittande kommentarer, kalla ord och långa sms som innehåller ett litet hopp om att vi ska kunna vara något trots en splittrad vänskap.
jag har inte ens ord till att förklara vad som hände med oss, varför vi blev splittrade, varför jag gick därifrån bruten. det handlar inte ens om förlåtelse, för den fick samma dag du lämnade mig bruten i skolans korridorer. jag förlät dig i samma sekund som jag borde börjat hata dig.
jag vet att jag förlåtit dig men glömmer gör jag inte. jag vet att de hänger ihop, men inte för mig, inte just nu. inte inom den närmsta framtiden.
jag saknar dig. du har tro det eller ej, skapat ett tomrum inom mig - hjärterum som jag gav dig den där dagen i augusti. hjärterum som du lämnade med dörren på glänt.
tiden kommer läka såren, det kommer ta tid men efter tiden gått kommer någon att ta det rum som du hade i mitt liv men tills dess kommer dörren fortfarande stå på glänt.
väntandes på att ditt vackra leende återigen ska vara riktat åt mig. jag ser till den dagen då ditt leende får mig glad över din lycka och inte osäker.
för där befinner jag mig idag - din lycka, ditt skratt, dina ord gör mig osäker på mig sig, du får mig att tvivla på mig själv som ingen annan någonsin fått.
jag längtar efter den dagen då mitt leende aldrig ska rubbas av dig. då du endast är ett minne i min livsbok.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback