söndag


jag hade gjort vad som helst för att få vara där nu, på en klippa i ett soligt främmat land. med kvällssolen i ögonen och det enda som fanns var mina tankar.
och alldeles bakom mig fanns tre personer som jag älskade så högt, en trio som sedan dog ut, året efter.
förlorade relationer.

just ikväll skulle jag gett vad som för känslan som fanns på den klippan, vad som.
känslan av att ingenting var förlorat, känslan av lycka och total frid.
den ständiga magkänslan och brännande ögonlocken var inte ens inbildningsbar då.
inget av det här var det då.
jag kommer ihåg dagen så väl.
jag och min bästa vän hade varit vänner i sex år, en vänskap som dog, ett halvår senare.
och den där vännen som jag då hade känt i två år, hon som kunde alla mina hemligheter, hon vars namn jag inte längre yttrar, hon som kände mig så väl, jag som kände henne så väl. vänskapen som slutade med onda blickar och tomma ord på en arena i Malmö, precis innan vårt favorit band skulle spela.

om jag ändå vore i ett soligt främmande land just nu, om solen ändå stekte och lyckan var total. om det ändå var de vackra känslorna som sköljde över mig ikväll.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback