jag börjar få ångest nu.
jag visste att dethär skulle komma, jag visste datumet, jag visste allt.
ändå, sitter jag här nu, rädd för framtiden.
rädd för hur det ommer bli, rädd för dina tankar och ageranden.
du vill inte ha mig där, jag förstår.
det hade inte jag heller velat.
och det skär i mig att jag behövde genomlida det för att du skulle förstå.
fortfarande, du känner inte mig.
hur ont det än gör att säga det.
instinkten finns inte kvar.
det du och jag som en gång fanns, försvann för längesen.
det försvann med slagord och hårda handlingar.
sanningen finns inte längre, det är bara en blandning av våra lögner.