jag vet inte, eller jo. jag har tänkt mycket på det på senare tid. hur man lyckas hålla ihop vänskaper och relationer? tänkt på hur det blir efter den där studentdagen i juni om lite mer än ett år - alla relationer är så självklara för mig nu men sen då? när jag har flyttat, när det krävs mer än skolan och kanske ett litet sms för att hålla ihop det? kommer jag att klara det då?
för när jag tänker på det, så är jag nog rätt dålig på att hålla ihop mina vänskaper, faktiskt. jag låter dem bara rinna iväg, låter dem försvinna. som en våg över stranden.
hur är man någonsin beredd på ett farväl?
att sätta relationer på prov är ingenting jag längtar efter, kanske mestadels för att jag har för många som kommer fallera. för många som kommer rinna ut i havet.
eller har jag fel? är det de som kommer lyckas? är det de relationer som jag inte har minsta tro på som kommer hålla genom allt? och de som jag tror mig veta kommer hålla, som jag tror har band gjorda av stål - är det de som kommer fallera? är det de som betyder allra mest som kommer rinna ut som tidglaset under ett spel?

framtiden.
så vemodig.
så längtad men ändå så fruktad.