det vackra i oss

bästa vänner
orden sitter så djupt, så djupt i mig. de betyder så mycket, genom att erkänna dem för något, så lämnar jag ut migsjälv, till max.
visst, jag har haft bästa vänner. eller ja, det var vad vi kallade varann iallafall. jag kommer ihåg det så väl, vi gick i fyran, en duo. alla hade en bästa vän på den tiden och Matilda var den enda som jag umgicks med tillräckligt mycket. vi stämplade varann, orden yttrades inte mer än de som stod skrivit i våra vänskapsband och på den nallen jag fick av dig en gång, bästis-nallen.
men vi var inte innebörden av bästa vänner. vi ringdes aldrig mer än för att bestämma vart vi skulle ses, vi träffades ju ändå i skolan. vi delade inte allt. för vad delade vi egentligen? hon förstod mig inte riktigt, vi var inte gjorda för varann, alldeles för olika.
men stämpeln satt kvar. trots att vi innerst inne aldrig var bästa vänner, trots att jag inte älskade dig som en bästa vän gör, trots att vi inte delade något som skulle utlämna mig själv eller dig, trots att vartenda sommar gick utan att vi ens träffade varann. vi saknade inte varann. trots det, så stämplade vi varann som bästa vänner i sex år. för så var det ju.
men vi växte, ännu och ännu mer ifrån varann. du slutade svara på sms när vi inte längre gick på samma skola. en sex årig vänskap dog. vi må inte ha haft innebörden av bästa vänner men vi var vänner. så länge. visst, det gjorde lite ont att förlora dig, att veta att en av mina såkallade barndomsvänner försvann ur mitt liv. vi skulle aldrig ses mer igen.
idag tror jag mig veta den sanna innebörden av en bästa vän. och de orden sitter djup i mig. så rädd för att uttala dem till den som inte känner detsamma.
men jag tror mig ha hittat min bästa vän eller så nära jag någonsin varit i vilket fall. och för första gången är jag inte rädd. även om hon inte känner detsamma så vet jag vem hon är för mig.
jag saknar henne. jag älskar henne. jag avundar henne. hon är den jag ringer närsom - vars röst alltid får mig att le. hon är, faktiskt ovärderlig för mig.
pratar om allt? ja. eller, det finns saker hon inte vet, men det finns inte saker som jag inte skulle våga berätta. jag vet att vi kommer gå igenom så mycket tillsammans. genom eld, genom livet.
jag vet att det är ett under att vi möttes, du och jag. att jag hittade någon som blev så viktig för mig på så kort tid.
vänskapen är ovärderlig, för vissa band är bara menade för att hålla.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback