inte ens

jag är i vägen, jag är dum, jag vill helst försvinna i dessa stunder.
skratten hörs alltid lång väg.
jag är aldrig där.
livrädd för att förstöra det ni har.
livrädd för att vi inte ens är hälften av vad jag tror vi är.
rädd för att jag bara är en fin gest, för att inte lämnas ensam.
så rädd att våra skratt ska dö ut och lämna mig kvar.
livrädd för att jag inte ens är hälften av den vän ni tror jag är.
jag vet att allt skulle bli så mycket lättare för er då, när jag inte fanns.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback