snart finns det inga tårar kvar
Allmänt
Oktober 2013
Exeggutor.sesnart finns det inga tårar kvar
12:45:17 | 
Den tioende september, förra året skrev jag en text om hur svårt allt var men också om hur mycket detta året skulle bli vårt. Om att min största dröm var att få kalla dig min bästa vän igen. För hela förra våren, halva tvåan och i mer än ett halvår så gled vi isär, vi fanns inte längre kvar och jag grät på skolans toaletter, jag grät hemma och jag grät precis överallt. Jag var krossad. Någon hade rivit ut mitt hjärta och stampat på det, utan känsla, bara sparkat tills det inte längre fanns något kvar.
Jag föll. Och jag föll så jäkla hårt utan dig, jag föll med ansiktet rakt mot stengolvet och fick blåmärken som aldrig kommer tyna bort. Du var för viktig, för älskad, för fantastisk och fick mig att må för bra. Du var för nära och du visste alla, alla mina hemligheter. Du var så älskad för att du såg mig, hela mig och älskade mig ändå.
Och att falla då, att falla från någon som kände mig så väl, att falla från någon som kände, som hade vänt utochin på hela min insida, det var en smärta likt ingen annan.
Men jag kunde ju inte släppa dig, så jag höll fast, krampaktigt. I hopp om att vi skulle bli vi igen. jag skrev både många och långa kärlekssms om hur bra du var, om hur mycket jag älskade dig och om vilken ängel du var även om jag visste att vi inte var vi längre, även om det var lögn, ja. och även om det bara var ett sätt för mig att hålla kvar, ett sätt att krampaktigt fortfarande få vara en del av ditt liv.
för idag kan vi stå jämte varandra utan att prata med varandra, det kan gå dagar utan att vi ens pratar och det existerar inga hjärtan i våra sms längre. vi är inte vi, inte längre. Vi går sida vid sida men egentligen så finns det ett helt hav emellan oss, en hel värld där du är öst och jag är väst.
men älskade vän, vet du vad? det är helt okej, helt okej att känna allt som vi känner just nu. för även om jag fortfarande lever på ett hopp om att det var skolans väggar som begränsade oss och att vi kommer vara den finaste definitionen av bästa vänner, i sommar igen. precis som vi var förra året.
Men även om jag har fel så är det okej ändå. för du, min älskade vän kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta, ett rum i mitt hjärta kommer alltid att skratta med dig, alltid att älska dig och det kommer bannemig alltid att sakna dig, love.
skör
Jag har aldrig känt mig så skör, så avskalad och så naken, som på bilden ovan. Jag har aldrig känt mig så tom inuti men heller aldrig så tacksam och älskad.
Jag har aldrig skämts så mycket för mina handlingar men heller aldrig så tacksam för den jag är.
Det är ett konstigt jag och en konstig känsla men jag kommer alltidalltid komma ihåg den. Den kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat. Den dagen då alla konstiga och förvridna jag samlades till en enda känsla i ett enda hjärta.
självkänsla
Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående.
Jag vet att ni inte kommer tro mig när jag säger att jag hatar migsjälv, att jag föraktar personen som tittar tillbaka på mig i spegeln och att jag anser att jag inte har ett värde som människa, utan att allt ligger i min prestation.
Ni kommer inte tro på mig men det gör inget, för jag tror inte på migsjälv heller.
Det tar mycket krafter och mycket ork att spendera så många timmar med att se ner på sig själv, så många timmar som man spenderar med att vilja vara någon annan och så många timmar med att nedvärdera sig själv. ja, så himla många timmar med att tro att jag inte är värd någons kärlek eller vänskap.
Och jag kan inte berätta för er hur gärna jag skulle vilja vara någon annan, hur gärna jag skulle vilja att mitt hår såg annorlunda ut eller hur gärna jag skulle vilja älska mig själv så att jag kunde få möjligheten att älska alla andra. Det finns det ens ord som skulle kunna förklara den längtan.
Jag vill inte att bra kritik och fantastiska ord ska rinna av mig som vatten på en gås, jag vill kunna ta åt mig av det och tro på det själv. Jag vill kunna kolla in i spegeln och älska den tjejen som tittar tillbaka på mig för att hon är värd en hel värld även om hon inte skrev MVG på det senaste provet.
Det är en evig kamp för att självförakten inte ska vinna över min vilja, en ständig kamp för att inte jag ska dra mig undan, backa, ta ett steg tillbaka och få alla andra att tro att jag inte vill vara mig själv. Jag gömmer mig själv och låter andra se det falska jag, det jag som är tyst, som står två steg bakom alla andra och som tror att alla hatar mig. Och om de inte gör det då, så skulle de avsky mig om de lärde känna vem jag verkligen är.
Ikväll sitter jag här med rödgråtna ögon och en ångest och förakt som inte liknar något annat. Men jag lovar er, mina vänner, att det är sista gången jag tillåter mig själv att må såhär. Sista gången som jag tillåter mig själv att sparka och slåss på mitt eget ego.
Ja, ikväll är det sista gången, sista gången som jag håller inne på mig själv för att jag inte förtjänar bättre.
Imorgon när jag vaknar, då ska jag kolla mig i spegeln och berätta för den tjejen hur grym jag är, jag ska berätta att jag har ett värde och att jag är älskad. Inte av mig själv, inte än. Men av alla andra.
Jag ska låtsas att jag älskar mig själv, jag ska slå er med häpnad och låtsas tills det blir sanning. Ja, jag ska faka min självkänsla tills jag älskar mig själv.
Jag ska leva på definitionen av fake it til you make it. Ja, jag ska skicka min självdestruktivitet i soporna och aldrig mer se på den igen.