det spelar ingen roll hur många gånger som jag lyssnar till tonerna av 'lyckligare nu', spelar ingen roll hur många texter jag än skriver eller vilka fantastiska vänner jag än skrattar med för det är ändå när tystnaden hörs och när mörker sakta smyger sig på, som alldeles för många tårar rinner för de svullna ögonen och tynger det alldeles för sköra hjärtat. 

så egentligen så spelar det ingen som helst roll, om jag tar ner kortet på oss, om jag slänger det under sängen, kastar det i soporna eller om jag så bränner upp det. Jag kommer ändå alltid titta upp mot hörnet av väggen, där vi satt, du och jag- lyckligare än någonsin. jag kommer ändå alltid se oss, alltid. för du och jag, vi var mer än en ett litet foto på väggen.

Vi var en verklighet men också en dröm, vi var aldrig och föralltid och vi var allt men ändå ingenting. Tillsammans men ändå ensamma, vi var kärlek men ändå hat. 

O jag saknar det. 

Jag saknar att vara allt men ändå ingenting. och jag saknar att vara det med dig.