Tack, för att du är en så jävla bra tjej, för att vår vänskap förmodligen är starkare än vad jag vågat tro och för att vi är så olika men ändå så lika och tack för att jag fick spendera min sista gymnasietid med att lära känna dig.

Du är så jävla bra.

Det finns ändå fina minnen oss emellan även om det inte är något stort så är det ändå fint och det värmer ändå bra när vinterkylan tynger på.

För det kommer ändå alltid vara du som gjorde studentåret till 'the time of my life' och tankarna kommer på något sätt gå till dig när jag tänker på sommaren 2012 och allt från galna utekvällar, raprace och visdomsord över mängder med te. Och att det ändå var hos dig som jag fick testa på studentlivet på riktigt eller att stå o skrika till familjen när de spelade live i din nya hemstad. 

 

O jag saknar dig. O jag ser så fram emot att få sitta i dina föräldrars kök igen och dricka te o bara prata om allt som är så sinnesjukt viktigt och djupt men också om allt som är så oviktigt och ytligt. Att få inta grace med dig igen, att få dansa som aldrig förr på stans dansgolv, som en hyllning till sommaren men också som ett löfte för framtiden. vi kommer må så jäkla bra bara.