update fran afrikat
nu har jag varit i Afrika i en vecka och det kanns fortfarande overkligt. det ar en helt annan varld har, sa jag vet inte vart jag ska borja. allt ar sa overkligt och aven om vi hor orden "tank pa barnen i Afrika" ofta hemma vid matbordet sa ar det en helt annan sak att faktiskt uppleva det, en helt annan sak att faktiskt se fattigdomen dar, precis framfor ogonen pa en. att se hur lararna slar barnen for minsta lilla ar en upplevelse liksom att aka afrikansk skolbuss. det finns sa mycket har samtidigt sa finns det sa lite. barnen har uppskattar allting pa ett satt som inte finns i vastvarlden, att se hur ett litet barns leende spricker upp nar den far lee framfor en kamera, eller hur glada, riktigt uppriktigt glada de blir for lite karlek. det finns sa mycket man vill gora for alla har men samtidigt vet man inte hur man ska ga till vaga. det gor ont i mig att se fattigdomen och barnen som drabbats av dodliga sjukdomar men samtidigt sa gor det mig alldeles varm att se hur de kan le at livet anda. pa ett satt sa ar barnen har sa mycket starkare an vad de i vastvarlden eller sverige ar och de far mig lite att undra over hur myckeet i egentligen kan klaga.
det finns en tjej i min klass pa skolan som ar diabetiker, hon somnar och svimmar med jamna mellanrum, jag paratde med hennes pappa som ocksa ar grundare av skolan och en av de fa genuint snalla afrikaner som jag traffat. atgangen pa mediciner till att behandla diabetes har ar otillrackliga och darfor anses hennes tillstand inte kritiskt nog for att bli behandlat. det gor verkligen ont i mig att se hur ett barn som fatt en sjukdom som knappt betraktas som en sjukdom hemma i Sverige, betraktas som en dodlig sjukdom harnere. man vill hjalpa alla barn som man moter, alla med dodliga sjukdomar. men det kanns anda, att om jag hade fotts pa en annan plats i varlden sa kunde min sjukdom vara dodlig. det kanns hemskt att veta, samtidigt som jag ska forsoka hjalpa henne sa gott jag kan, genom mina kunskaper och genom att donera de mediciner som jag har extra med mig ner hit.
som slutsats vill jag bara saga att jag har det bra har, det ar mycket kanslor och tankar som poppar ut standigt och det ar en helt annan varld men samtidigt sa tror jag att det ar bra att uppleva denna delen av varlden for att uppskatta varan del av varlden.
All karlek till er dar hemma!
Hej Madeleine! måste bara säga ÅH. fy vad spännande att läsa om din resa! hoppas att resan forsätter att vara outstanding, och ta hand om dig och alla du möter, du har mycket att ge. jag ber för dig min vän, kram!
åh, jag tycker att det är så grymt fräckt att du har åkt till afrika madde, och jag hoppas verkligen att du har de bra där nere! Du är guld värd <3
Älskar att läsa dina ord vännen<3
Du är grym!
Hej
Vad kul att få höra hur du har det där nera älskade madde. Det är hemskt när ett barn som kan må bra av lte mediciner inte kan få det. Hoppas du kan sprida av din enorma kunskap och tänk om man kunnat skicka ner medicin till henne. Har du tagit ngt blodsocker? Vad säger hennes pappa, har du frågat om han vill ha någon hjälp av dig.
Älskar dig och saknar dig Mamma
Idag har vi varit och firat Sandra som fyller 28 år idag. Alla hälsar till dig
Hej Madeleine! Vad kul att läsa din blogg och se hur du har det! Jag känner igen mig sååååååå mycket i det du skriver... Att se på när barn blir slagna av sina lärare är inte kul och man kan känna sig ganska maktlös i de situationerna, men försök ändå att prata med dem om det, för de lyssnar alltid lyhört på vad vita människor säger. Jag minns en gång då lärarna på en skola radade upp barnen på led och slog dem en för en, då fick vi rycka in och förklara att man i Sverige hade kunnat få fängelsestraff för det... sedan dess rörde de aldrig barnen, i alla fall så länge vi var närvarande... Men prata med dem när du ser det! :) Önskar dig all lycka till med det du tar dig för!
Fint skrivet. Du är verkligen stark som ger dig iväg på den här resan. Beundrar dig! Jag själv skulle inte ha klarat det. Väntar spänt på nästa update!
Waka waka