-

och dar kom den, den sista volontardagen har kommit och snart gatt. jag vet inte, jag tror att det ar med blandade kanslor som jag lamnar Arusha for Zanzibar och sedan Sverige. jag trivs har men samtidigt sa langtar jag hem. det ar ju saklart tva helt olika varldar och sa men anda sa kan man inte hjalpa att tanka pa allt som bara jag fick uppleva pa mina tre veckor i detta land. det finns sa mycket att se, sa mycket att uppleva och jag ar tacksam for allt som jag har sett och gjort har.
idag var alltsa min sista dag som volontar pa skolan och det var verkligen med blandade kanslor som jag lamnade skolan. man upplever en fattigdom som man inte trodde fanns, nagot som iallafall inte finns pa den nivan i den delen av varlden som jag for det mesta ser varje dag. men det gor ocksa ont att se nar barnen bryter ihop nar man gar darifran, att se hur de verkligen blir ledsena och hur tararna bara rinner vid tanken pa att jag (bara lilla jag) lamnar landet och deras skola. for trots allt som hander runt omkring dem hela tiden, med tanke pa hur larare och foraldrar behandlar dem har, sa ar vi volontarer en trygghet, en trygghet som med sakerhet forsvinner nar vi aker harifran.  det ar sa svart att forklara for dem att jag ska tillbaka till min familj, mina vanner och min skola men for dem var jag en del av vardagen i nagra veckor.
hur som helst sa ar det ett tungt hjarta som lamnar Arusha tidigt i morgonbitti for hur barnsky jag en ma vara sa alskar jag verkligen dessa barn. det ar sjukt och jag kommer sakna dem, for efter denna resan sa finns det inte nagot sa mycket finare an karleken hos afrikanska barn och framforallt uppskattningen hos afrikanska barn. det finns sa mycket som jag vill dela med er dar hemma men samtidigt sa ar det sa himla svart. for jag har upplevt sa mycket, jag skulle vilja att ni alla fick uppleva barnens karlek eller att ni skulle fa se fattigdomen med egna ogon for att jag kan omojligen forklara er bild av den. jag skulle vilja att ni sag hur enormt stor roll Gud och religion har har nere aven om mitt hjarta tar sig ett skutt nar det inte finns san sak som religionsfrihet. eller hur de verkligen forlitar sig pa tron i svara stunder just for att det ar det enda som de kan ta sin tro till. och pa nagot satt sa skulle jag vilja forklarqa for er, eller visa er vilken stor skillnad det kan vara pa ens bild av religion och hur olika man utovar det. det var en helt ny upplevelse att se hur det pa varje daladala eller buss star nagot i stil med Arusha for jesus.
som sagt, sa ar allt har en upplevelse och alla upplevelser bidrar till nagot bra, eller hur?
det var nog allt jag hade att saga for denna gangen, innan jag imorgonbitti satter mig pa en tiotimmarsbuss mot dar es salaam och zanzibar innan jag beger mig hem till det lilla landet lagom.

Ta val hand om er, all karlek fran Afrika!