året som gick
2011.
det känns ovant, onaturligt, bara en massa saker helt enkelt. det är så lätt att sitta här nu, tillbakablickandes på det gångna året och inse hur mycket som man kunde gjort annourlunda. hur mycket som kunde blivit bättre, hur mycket som kunde blivit sämre.
sittandes tänkande på hur lång tid det verkligen var, 365 dagar, ett år. jag sitter här och oroar mig för morgondagen när jag vet att jag egentligen inte ens har någon kontroll över den.
visst, 2010 var nog ett bra år trots allt. med tanke på hur mycket som gick förlorad men också hur mycket som blev funnet. hur glad jag var, hur ledsen jag var, allt det som jag upptäckte och all det som jag inte hann med. när jag ser tillbaka på det så inser jag att det inte var så lång tid endå, ett år. det hände mycket, mycket som speglar mig som person idag.
många stora grejer hände.
jag gick med i muf och fick uppleva den mest intensiva tiden i mitt då nästan sjutton åriga liv. jag fick uppleva hur det kändes att vara vaken i 24 timmar och sedan gå till skolan direkt, hur det kändes att vara så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, hur det kändes att släppa alla sociala spärrar som fanns för att vinna val, hur det faktiskt kändes att ha bidragit till valseger. för det är en känsla som jag aldrig glömmer, hur det kändes att stå där skrikandes på valnatten. jag fick uppleva så mycket, vara med om så mycket. och att 2010 var ett valår är något jag förmodligen aldrig kommer att glömma.
vi massbombaderade lilla staden med affischer på fidde!
vi sprang vårruset för valseger(och så blev det!)
och såhär glada var vi den 1 september när vallokalen öppnade!
mitt i sommaren mellan alla spruckna planer om sistaminutenresor så slog jag och felicia våra kloka huvuden ihop och vi bytte skola. bara sådär. det var något av det läskigaste jag gjort men samtidigt så var det så värt det nu. det var ett bra val, för mig iallafall.
jag spenderade också en vecka på gotland med la familia och att sedan komma hem och packa om vecka med destinationen Lund och barcatjejer för några dagar.
jag och lillasyster hoppade runt på gotland och mitt löshår användes flirtigt, bara för att sedan klippa av mitt halvväxande hår, smartass.
väl i Lund spenderade vi av en kväll lekandes med Ellens kamera i lekpark. åh. dessa efterlängtade tjejer!
regnbågen.
det övandes yoga. oväntat.
Ellen chillandes i en malmöpark i väntan på tågen.
jag åkte hem, stötte på en psyktant(jag är seriös) som rymt från mentalsjukhuset i malmö och när jag kom hem chillade jag lite, kampanjade lite, skrev en insändare till smålandsposten och åkte slutligen till göteborg med mormor och morfar för camping och mycket shopping. en resa som jag så väl kommer ihåg nu, imprintad i hjärnan. den sista resan som vi nånsin skulle göra ihop och förmodligen det sista som jag såg av min morfar. jag saknar nog honom egentligen, om jag tänker efter men det var inte menat, kontakten bröts inte menat, det hände. det var nog tvunget att hända, för att rädda familjen. för att inte splittra allt mer än det redan var.
och helst så vill jag nog inte träffa honom mer nu, jag vill inte se honom som den han är nu, jag vill minnas honom som den underbara morfar han var för mig.
det gled mot höst och jag, lillasyster och mormor tog oss en tripp till London - med allt vad det innebar. en intensiv löparrunda på Gatwick, Big ben at moonlight, alldeles för korta shoppingrundor på oxford street, alldeles för många starbucksfikor, en sightseeingbuss med vinden i håret, hotelljagande mitt i natten och en alldeles för god chokladkaka den sista kvällen. ja, staden bjöd på allt.
och på hemvägen så missade vi tåget - ännu ett exempel på vilken underbar relation jag och SJ hade under året.
det var rätt fint ändå. men å andra sidan så är ju staden rätt fin isig också.
höstmörkret kom och jag entrade UBK för första gången sedan högstadiet. det var maginifikt, eller det blev. jag började tro på Gud, skapade en relation med jesus och kände kärlek och självkänsla på en nivå jag aldrig trodde mig möjlig. i tron såg jag en vän som jag aldrig trodde mig vara möjlig, han var inte mäsklig men han fanns och hans uppenbarelse visade sig för mig när mina borttappade nycklar helt plötsligt infann sig på mitt bord, utan en aning om hur de hamnde där.
julen kom och bjöd på allt och lite till. julkänslan var seg iår, jag var seg iår men klappisar inhandlades, i sista stund men ändå.
jag spenderade mellandagarna springdes mellan affärer i rean, träffade efterlängtade vänner och sprang en del på bio.
efter en sjörunda så frös jag också något kopiöst. men det var värt det. och när man kunde räkna dagarna inför det nya året skulle börja så trodde jag att det var dags att göra julgodis. lakriskolorna however turned out to be a little piece from heaven.
de smakar bättre än vad de ser ut, promise!
2010.
ja, det hände egentligen inte så mycket. men småsakerna är värda att minnas.
det känns ovant, onaturligt, bara en massa saker helt enkelt. det är så lätt att sitta här nu, tillbakablickandes på det gångna året och inse hur mycket som man kunde gjort annourlunda. hur mycket som kunde blivit bättre, hur mycket som kunde blivit sämre.
sittandes tänkande på hur lång tid det verkligen var, 365 dagar, ett år. jag sitter här och oroar mig för morgondagen när jag vet att jag egentligen inte ens har någon kontroll över den.
visst, 2010 var nog ett bra år trots allt. med tanke på hur mycket som gick förlorad men också hur mycket som blev funnet. hur glad jag var, hur ledsen jag var, allt det som jag upptäckte och all det som jag inte hann med. när jag ser tillbaka på det så inser jag att det inte var så lång tid endå, ett år. det hände mycket, mycket som speglar mig som person idag.
många stora grejer hände.
jag gick med i muf och fick uppleva den mest intensiva tiden i mitt då nästan sjutton åriga liv. jag fick uppleva hur det kändes att vara vaken i 24 timmar och sedan gå till skolan direkt, hur det kändes att vara så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, hur det kändes att släppa alla sociala spärrar som fanns för att vinna val, hur det faktiskt kändes att ha bidragit till valseger. för det är en känsla som jag aldrig glömmer, hur det kändes att stå där skrikandes på valnatten. jag fick uppleva så mycket, vara med om så mycket. och att 2010 var ett valår är något jag förmodligen aldrig kommer att glömma.
vi massbombaderade lilla staden med affischer på fidde!
vi sprang vårruset för valseger(och så blev det!)
och såhär glada var vi den 1 september när vallokalen öppnade!
mitt i sommaren mellan alla spruckna planer om sistaminutenresor så slog jag och felicia våra kloka huvuden ihop och vi bytte skola. bara sådär. det var något av det läskigaste jag gjort men samtidigt så var det så värt det nu. det var ett bra val, för mig iallafall.
jag spenderade också en vecka på gotland med la familia och att sedan komma hem och packa om vecka med destinationen Lund och barcatjejer för några dagar.
jag och lillasyster hoppade runt på gotland och mitt löshår användes flirtigt, bara för att sedan klippa av mitt halvväxande hår, smartass.
väl i Lund spenderade vi av en kväll lekandes med Ellens kamera i lekpark. åh. dessa efterlängtade tjejer!
regnbågen.
det övandes yoga. oväntat.
Ellen chillandes i en malmöpark i väntan på tågen.
jag åkte hem, stötte på en psyktant(jag är seriös) som rymt från mentalsjukhuset i malmö och när jag kom hem chillade jag lite, kampanjade lite, skrev en insändare till smålandsposten och åkte slutligen till göteborg med mormor och morfar för camping och mycket shopping. en resa som jag så väl kommer ihåg nu, imprintad i hjärnan. den sista resan som vi nånsin skulle göra ihop och förmodligen det sista som jag såg av min morfar. jag saknar nog honom egentligen, om jag tänker efter men det var inte menat, kontakten bröts inte menat, det hände. det var nog tvunget att hända, för att rädda familjen. för att inte splittra allt mer än det redan var.
och helst så vill jag nog inte träffa honom mer nu, jag vill inte se honom som den han är nu, jag vill minnas honom som den underbara morfar han var för mig.
det gled mot höst och jag, lillasyster och mormor tog oss en tripp till London - med allt vad det innebar. en intensiv löparrunda på Gatwick, Big ben at moonlight, alldeles för korta shoppingrundor på oxford street, alldeles för många starbucksfikor, en sightseeingbuss med vinden i håret, hotelljagande mitt i natten och en alldeles för god chokladkaka den sista kvällen. ja, staden bjöd på allt.
och på hemvägen så missade vi tåget - ännu ett exempel på vilken underbar relation jag och SJ hade under året.
det var rätt fint ändå. men å andra sidan så är ju staden rätt fin isig också.
höstmörkret kom och jag entrade UBK för första gången sedan högstadiet. det var maginifikt, eller det blev. jag började tro på Gud, skapade en relation med jesus och kände kärlek och självkänsla på en nivå jag aldrig trodde mig möjlig. i tron såg jag en vän som jag aldrig trodde mig vara möjlig, han var inte mäsklig men han fanns och hans uppenbarelse visade sig för mig när mina borttappade nycklar helt plötsligt infann sig på mitt bord, utan en aning om hur de hamnde där.
julen kom och bjöd på allt och lite till. julkänslan var seg iår, jag var seg iår men klappisar inhandlades, i sista stund men ändå.
jag spenderade mellandagarna springdes mellan affärer i rean, träffade efterlängtade vänner och sprang en del på bio.
efter en sjörunda så frös jag också något kopiöst. men det var värt det. och när man kunde räkna dagarna inför det nya året skulle börja så trodde jag att det var dags att göra julgodis. lakriskolorna however turned out to be a little piece from heaven.
de smakar bättre än vad de ser ut, promise!
2010.
ja, det hände egentligen inte så mycket. men småsakerna är värda att minnas.
Kommentarer
Trackback
