saved by the bell

jag vet inte, jag tänker mycket ibland. lite för mycket kanske.
ikväll är en kväll där tankar kring livets alla frågor snurrar som virvelvindar i mitt huvud.
framtiden, alla vänner som gått förlorade, alla vänner som blivit funna, alla relationer som gått åt skogen, alla relationer som växt till något vackert.
ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det är livets gång och att allt har en anledning, allt är skapat för något, någon. ingenting i denna värld ska egentligen gå förlorat, för alla ska vi ha något.
jag är nog fast besluten vid att det finns något därute i den stora vida världen som är perfekt för mig, något som är perfekt för dig.
en vän, en själsfrände, en pojkvän, ett barn. - när våra liv fylls med glädje, kärlek och lycka - det är då vi mår som bäst. när vi hittar den där källan som alltid får oss att må bra.
att alltid kunna vända mig till någon är en frihet för mig, Jesus är en frihet för mig.
faktumet att jag inte kan se Honom rent fysiskt betyder inte att han inte är där, det betyder inte att han inte finns med mig i mina tankar och handlingar, hela tiden.
Han förmedlar kärlek till mig på ett sätt jag inte trodde mig vara möjligt, han hör mig, känner mig, hjälper mig. Hans gränslösa kärlek har vuxit i mig, mig har han gjort till en bättre människa, en gladare människa.
Det kan vara det bästa beslut som jag har gjort i mitt liv - när jag lade mitt liv i Guds händer - för jag vet att han kommer inte tvinga mig till något, han kommer hjälpa mig.
Att Jesus dog på korset för mig, dig och hela mänskligheten är just ett bevis på hans gränslösa kärlek. - för när både du och jag syndade och vände honom ryggen - så visade han oss vänskap i den högsta graden - genom människosonen visade han sin kärlek, Jesus tog på sig alla våra synder för visa Guds kärlek.
En sån vän önskar jag alla och det finaste är, att han kan bli din vän också. nu, närsomhelst.


Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0