-

jag har en vän, hon är en av de bästa jag har.
runt henne känner jag mig som mig själv.
vi sägs vara lika men ända så olika.
hon finns där men ändå vet jag inte vad hon står.
så omedveten om att hon samtidigt sårar mig, om och om igen.
trots det, vänder jag mig till dig, om och om igen för det ju ändå du som förstår,
mer än nånannan .

♥

Två nätter i Skåne, fyllda med flummdanser, nattliga promenader i Malmö och ett rätt härligt sleepover med grymt hä'rliga skåningar
:& en filmkväll i lilla Genarp med minitomater, miniostar, morötter&dip till en grym film ;D
jajamensan, vi har minsann haft ett redigt mysigt i lilla skååne ♥

& tjenna hela skånetrafiken är helt galen för jag var tvungen att gå igenom hela jäkla tåget på vägen hem för att hitta till rätt plats för att annars skulle jag blivit dumpad i skåne .-

& jag o simone har minsann också varit på plånboksjakt, det var minsann en upplevelse, oh yes '
jag tappade min plånbok när vi skulle åka mellan lund o genarp och vi ringde väl till skånetrafiken minst hundra gånger men dom hittade ingenting, nada ..
Shit , jag trodde det var kört liksom men sen när vi kom hem till simones kompisar så hade dom min plånbok ;o
men sen stod jag på balkongen med några av hennes kompisar och då kommer hon skrikande ;
maddemadde, jag har hittat din plånbok !'
Hennes kompisar hittade den på bussen, snacka om tur i oturen, liksom vad är oddsen ;D

Här kommer några bilder ;



On my way to LUUUND



& den extremt sööta bilden på oss *not*



Ester var igång iaf ;D



Skulle ha lagt in fler bilder men internet är rent idiotgalet och vill ingenting som jag vill - 'det suger'
menmen nu är det nog läggdags skulle jag tro, klockan är tjugo i två och jag är rätt pigg . .
Kan det ha att göra med att jag o simone typ låg o sov vid fem i eftermiddags , hmm kanske kanske.-'

nattinatti ^^

Bakom stängda dörrar är du någon annnan.
Bakom dörrarna finns ett jag som vill gömma sig för världen.
Där finns den del av dig själv som du inte vill visa.
Där gömmer du tankarna som är för djupa för att komma ut.
Du gömmer de i desperation i hopp om att de ska försvinna.







Musiken är en daglig drog, tro mig ' ;D
Dagens bästa;

http://open.spotify.com/track/4VqkhvOP0FkcVrDxgJXtxM

Skillet - Lucy
Lucy, den är så grymt fin, helt freakin' underbar  '<3

http://open.spotify.com/track/0vNpuMuYr1HLDUgcqaNpWw

Rise against - Behind closed doors

För come on guys ' ni alla har väl spotify? ;D

Jag vill vända på sidorna, läsa dom som en historia, en saga från då - men riktigt så lätt är det inte.
Som en historia som berör men inte mer, en som inte river upp såren från då.
Men jag kan inte, orden gör för ont och att dra upp allt igen gör ingen skillnad, absolut ingen.
Jag vet, jag vet, jag kan inte förändra det förflutna, jag ska tänka på framtiden men det är så svårt att inte blicka tillbaka när såren fortfarande blöder.
Jag vill släppa det men det går inte och jag vet inte varför.
Jag vill förändra det jag som du har skapat och göra mitt eget.
Jag har sprungit, jag har rymt, jag har blundat men bara för att få veta att det gör saken värre.
Att du brydde dig då betydde världen för mig men nu gör det bara ont, ingenting som jag vill leva med , inte nu iallafall.
Jag vet, alla ska vi ha våra perioder i livet men denna har hållt på för länge, alldeles för länge.
Ändå sen den där kalla vårdagen då mitt liv dog för en stund.
Den dagen då just du förstörde allt jag brydde mig om, allt som jag levde för .
Du tog det och jag fick det aldrig igen.
Samma dag tog du en del av mig, en del som jag kunde levt på nu, en del som jag fortfarande kämpar för.
Att just du skulle göra mitt liv till ett rent helvete var jag inte beredd på, att just du skulle skrubba bort den del av mig själv som betydde allra mest.
Då kämpade jag mot dina ord, dina hårda ord och idag kämpar jag fortfarande mot en kamp som aldrig tar slut, för en kamp som du inte ser, för ord som är grunden till sår som aldrig kommer lugna sig, för ord som  tog min själ.
Att ligga gråtandes varje natt hjälpte verken mig eller dig, för mig försvann inte smärtan och för dig blev det vardagen, något så vanligt att du inte brydde dig, inte längre.
Gråten blev min väg genom sorgen tills den dag då jag insåg att du inte såg mig längre.
Den dagen då jag insåg att vi var sönderslaget och inga tårar skulle göra det helt.
Det var dagen då jag lovade mig själv att aldrig mer gråta för dig, det var dagen då dina ord skulle ge mig styrka.
Dagen då jag skakade av mig allt som varit skäl till mina tårar.
Jag kommer ihåg det som det var igår, dagen då jag byggde upp väggen mot dina ord,  då du insåg att inga stenar var tillräckligt tunga för att bräcka den vägg som jag byggt upp.
Då min svaghet blev min styrka.