Nu, när klockan slår 00:00 ikväll önskar jag att Gud tar hand om de 300 fina, älskade barn som jag lärde känna på andra sidan jorden. mina tankar förs tillbaka till sommaren, till de fantastiska älskade barnen i de så fattiga områdena. jag behöver bara snegla lite åt vänster från sängen för att se en canvas med tre fantastiskt fina pojkar på, de som alltid skrattade, de som alltid sprang hand i hand över grusplanen, de som visade mig att livet inte är något annat än fantastiskt.
och när jag nu tittar tvärs över mitt rum så ser jag en jordklob som föreställer hela vår värld. en liten sak som symboliserar de sju biljoner människor som lever på jorden, som alla är en del av världen, en del av mänskligheten.
Ja, nu när klockan slår 00:00 önskar jag, ber jag att någon tar hand om dessa barn, någon som älskar dem gränslöst, någon som säger till dem att de gör en skillnad i denna värld och att de betyder så mycket mer än vad de tror, precis så som jag gjorde under den lilla månad som jag var en del av deras liv.
för de är fantastiska små liv som redan efter sju små år i denna grymma värld vet att livet går ut på att skapa lycka ur fattigdom, att skapa glädje av misär och att skapa mening av orättvisor.