welcome home

jag ställer mig framför spegeln, tittar på mig själv och ler. jag tycker om personen som ser tillbaka på mig.
det är jag, cirkus 99 procent av tiden numera. de senaste veckorna har jag verkligen tyckt om mig själv. och det har varit en slags lycka för mig.
givetvis.
idag när mina ögon tittar på spegelbilden så får den inget leende tillbaka. istället ser den tårar rinnades längs kinderna.
men det kanske är så. man ska inte vara på topp hela tiden, kanske inte är gjord för det. men den känslan var så fin, varför är den bortblåst idag?
fast den kommer imorgon igen, det är jag säker på. detta är bara en tillfällighet.




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback