vi måste reda ut dethär

tårarna är nog den lättaste utvägen för mig, eller den enda utvägen. på gott och ont, svag eller stark, kalla det vad du vill.
jag mår verkligen dåligt över dethär, jag plågas i det - det försätter mig i den ständiga oron och nervositeten som gör mig okoncentrerad i allt.
ett krossat hjärta försätter hela kroppen i trans, värre smärta är svår att åstadkomma.
just på grund av att du betydde så oerhört mycket för mig, just därför ligger jag här nu, men tårarna strömmande nerför mina kinder.
jag skyller inte allt på dig, allt var oss bådas fel, men ändå står vi här - slagna båda två.
om jag klarade sanningen, så gör du det med - men vi både vet, att den gör ont. så fruktansvärt ont.
jag gav dig så oerhört mycket av mig, så mycket jag inte kan ta tillbaka nu, det som gör att jag står här - ohel.
jag förlitade mig på dig till femhundra procent - du vände ryggen till och lämnade mig kvar, sårad av dina ord.

kanske var det livets naturliga gång.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback