-

Jag vill vända på sidorna, läsa dom som en historia, en saga från då - men riktigt så lätt är det inte.
Som en historia som berör men inte mer, en som inte river upp såren från då.
Men jag kan inte, orden gör för ont och att dra upp allt igen gör ingen skillnad, absolut ingen.
Jag vet, jag vet, jag kan inte förändra det förflutna, jag ska tänka på framtiden men det är så svårt att inte blicka tillbaka när såren fortfarande blöder.
Jag vill släppa det men det går inte och jag vet inte varför.
Jag vill förändra det jag som du har skapat och göra mitt eget.
Jag har sprungit, jag har rymt, jag har blundat men bara för att få veta att det gör saken värre.
Att du brydde dig då betydde världen för mig men nu gör det bara ont, ingenting som jag vill leva med , inte nu iallafall.
Jag vet, alla ska vi ha våra perioder i livet men denna har hållt på för länge, alldeles för länge.
Ändå sen den där kalla vårdagen då mitt liv dog för en stund.
Den dagen då just du förstörde allt jag brydde mig om, allt som jag levde för .
Du tog det och jag fick det aldrig igen.
Samma dag tog du en del av mig, en del som jag kunde levt på nu, en del som jag fortfarande kämpar för.
Att just du skulle göra mitt liv till ett rent helvete var jag inte beredd på, att just du skulle skrubba bort den del av mig själv som betydde allra mest.
Då kämpade jag mot dina ord, dina hårda ord och idag kämpar jag fortfarande mot en kamp som aldrig tar slut, för en kamp som du inte ser, för ord som är grunden till sår som aldrig kommer lugna sig, för ord som  tog min själ.
Att ligga gråtandes varje natt hjälpte verken mig eller dig, för mig försvann inte smärtan och för dig blev det vardagen, något så vanligt att du inte brydde dig, inte längre.
Gråten blev min väg genom sorgen tills den dag då jag insåg att du inte såg mig längre.
Den dagen då jag insåg att vi var sönderslaget och inga tårar skulle göra det helt.
Det var dagen då jag lovade mig själv att aldrig mer gråta för dig, det var dagen då dina ord skulle ge mig styrka.
Dagen då jag skakade av mig allt som varit skäl till mina tårar.
Jag kommer ihåg det som det var igår, dagen då jag byggde upp väggen mot dina ord,  då du insåg att inga stenar var tillräckligt tunga för att bräcka den vägg som jag byggt upp.
Då min svaghet blev min styrka.